English

Irakier i väntan på avvisning i Danmark

Irakier och andra på flykt från sitt hemland får sällan asyl i Danmark, där de måste bevisa att de blivit personligen förföljda. Denna praxis har inget stöd i internationella konventioner.

Människor som flyr från konflikt34 har i huvudsak två möjligheter att få skydd i Danmark; antingen får de asyl enligt flyktingkonventionen eller också får de skyddsstatus.

Enligt flyktingkonventionen är en flykting varje person som flytt från sitt hemland av "välgrundad fruktan att bli förföljd på grund av ras, religion, nationalitet, medlemskap i någon speciell social grupp eller för sina politiska åsikter".

För att en asylsökande ska erkännas som flykting begär danska myndigheter i regel att den asylsökande ska bevisa att han utsatts för konkret och individualiserad förföljelse.

Vid ett antal tillfällen har ansökningar av irakiska medborgare avslagits med hänvisning till att situationen i Irak som liknar inbördeskrig endast är "allmänt svåra" omständigheter, och att den asylsökande därför inte uppfyller kriterierna för att ha blivit "konkret och individuellt" förföljd.

Ohållbar praxis

De internationella konventioner som de danska reglerna bygger på ger ingen grund för kriteriet om individuell förföljelse. Det faktum att många människor samtidigt utsätts för kränkningar undantar dem inte från skydd enligt internationella normer. Varje medlem av en grupp förföljda personer är ju därmed också personligen förföljd.

Detta har även fastslagits av FN:s flyktingorgan, UNHCR. Det skedde senast i augusti 2007, då man upprepade att irakier från centrala och södra Irak borde betraktas som flyktingar enligt kriterierna i 1951 års konvention. Danmark följer inte dessa rekommendationer.

Om ett enskilt lands asylregler i något fall beslutar att inte erkänna irakier som konventionsflyktingar rekommenderar UNHCR att flyktingen får skydd på någon annan grund - i Danmark skulle detta vara så kallad skyddsstatus.

Skyddsstatus ges endast till asylsökande som "vid återvändandet till hemlandet riskerar dödsstraff eller tortyr eller omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning".

Denna danska regel är så gott som en kopia av artikel 3 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Då Europadomstolen emellertid inte brukar begära att asylsökande, som hör till förföljda grupper, måste bevisa att de personligen blivit förföljda, begär dock de danska myndigheterna att varje asylsökande "konkret och personligen" ska riskera övergrepp - även om han/hon har skyddsstatus.

En lucka i skyddet

Följderna av det danska kravet på personlig förföljelse och dess tillämpning blir en kritisk lucka mellan två grupper: de som begär asyl därför att de tillhör en grupp som förföljs och de som söker skydd för att de ofrivilligt hamnat i en situation med allmänt och urskillningslöst våld.

Då irakiska asylsökande vägras asyl i Danmark kan det till stor del förklaras av det danska kravet om "bevis på personlig förföljelse", vilket leder till att tolkningen och tillämpningen av de relevanta internationella reglerna saknar rättslig grund.

Följaktligen behövsinga lagändringar för att hjälpa irakier i Danmark. Det behövs en förnuftigare tolkning av gällande lag. Lösningen på problemet är uppenbar: en förändring av dansk praxis så att den överensstämmer med Danmarks internationella åtaganden

1083 personer väntar på att avvisas

Följden har blivit att idag (i slutet av mars 2007) väntar 1083 asylsökande på att deporteras av den danska polisen. Bland dem finns 563 irakier och 71 somalier som har flytt från både riktat och urskillningslöst våld i sina hemländer.

Mer än 60 procent av de asylsökande som fått avslag har bott mer än tre år i danska asylcentra, några av dem ända upp till nio år. I Danmark finns ingen gräns för den period som en asylsökande kan få stanna på ett center utan att återsändas.

Asylsökande som fått avslag har inte rätt till arbete, familjeåterförening eller utbildning (såvida de inte undertecknar ett kontrakt att återvända till hemlandet efter avslutad utbildning). De måste anmäla sig hos polisen en gång i veckan.

Sedan de i åratal befunnit sig i ett lagligt ingenmansland och varken fått asyl eller blivit återsända på grund av situationen i hemlandet lider många asylsökande av svåra mentala tillstånd.

De tillbringar dagar, månader och år i fullständig ovisshet och fruktan utan möjlighet att planera sin egen eller sina barns framtid. De medicinska jostnaderna och andelen självmordsförsök i dessa centra är hög.