English

Skyddet för irakierna hänger på en tråd

Möjligheterna till skydd för personer som flyr från urskillningslöst och riktat våld liksom från kränkningar av mänskliga rättigheter minskar i Sverige.

I Sverige finns i huvudsak tre grunder på vilka asylsökande som flyr från urskillningslöst våld kan få skydd:

1) enligt Flyktingkonventionen

2) kompletterande skydd som grundar sig på fruktan för tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller

3) skydd på grund av inre eller yttre väpnade konflikter eller en välgrundad fruktan för förföljelse som hänför sig till andra svåra konflikter.

I de två första fallen likaväl som i en situation som betecknats som svår konflikt måste sökanden bevisa att han hyser en välgrundad fruktan för sin person.

Om läget anses vara en väpnad konflikt utesluter inte kravet på individuellt baserade bevis att skydd kan ges. En central fråga är alltså vad som betraktas som väpnad konflikt i Migrationsverkets och Migrationsdomstolarnas ögon.

I början av juli 2007 antog Migrationsverket riktlinjer i tre fall som rörde irakier i ett försök att klargöra praxis.

En irakier fick skydd därför att han kunde bevisa individuell förföljelse medan två andra fick avslag därför att de grundade sin asylansökan på den allmänna situationen i Irak. Alla tre sökandena kom från södra och centrala Irak.

Situationen i Irak kunde enligt Migrationsverket inte betecknas som väpnad konflikt i den snäva tekniska mening som valts av Migrationsöverdomstolen i Kammarrätten i Stockholm tidigare under året.

Denna snäva tolkning av "väpnad konflikt" har man säkert valt därför att den svenska regeringen år 2004 uttalade att: "vid tillämpning av reglerna finns utrymme för både snäv och generös tolkning av begreppet 'inhemsk väpnad konflikt' " (Reg. 99-04, s.5).

Lucka i skyddet

I Sverige ligger problemet i förhållande till skyddet av denna grupp alltså i tillämpningen av lagen. Mera exakt vilar den på den snäva tolkningen av "väpnad konflikt" och kravet att asylsökande måste bevisa en individuell risk för förföljelse eller allvarlig skada.

De internationella konventionerna ger inget stöd för ett sådant kriterium om individuell förföljelse. Det faktum att många människor utsätts för våld på samma gång utesluter dem inte från skydd enigt internationella normer. Som regel blir varje enskild människa, som ingår i en grupp förföljda människor,

Detta har också bekräftats av FN:s flyktingkommissariat, UNHCR. Senast i augusti 2007 när man upprepar att irakier från centrala och södra Irak borde betraktas som flyktingar enligt kriterier i 1951 års konvention. Sverige följer för närvarande inte dessa rekommendationer.

Härav följer att praxis behöver ändras så att:

- Tolkningen av nu gällande utlänningslag också erkänner människor, som löper risk att utsättas för riktat våld på grund av att de ingår i en förföljd grupp, som flyktingar, och

- Antingen en generös tolkning av begreppet 'inhemsk väpnad konflikt' antas och anpassas eller lagen ändras så att där sägs att personer som flyr från urskillningslöst våld och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna mer allmänt skulle på liknande sätt vara i behov av internationellt skydd.

Den svenska utlänningslag, som gällde fram till mars 2006, innehöll en bestämmelse om politiska/humanitära grunder, där det inte krävdes välgrundad individuell fruktan i en situation av väpnad konflikt för att erhålla tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd. Nu gällande lag saknar denna bestämmelse.

Skydd som hänger på en tråd

För närvarande beviljas mer än 70 % av irakiska ansökningar men om den snäva tolkningen av väpnad konflikt åter bekräftas av överdomstolarna kommer detta att förändras och leda till situationer då irakier som behöver internationellt skydd lämnas i ett lagligt mörker eller skickas tillbaka med tvång.

Detta händer redan asylsökande från Somalia som också har flytt från väpnade konflikter och avvisats på dessa grunder.

Därtill avslås asylansökningar från Eritrea och människorna hotas att skickas tillbaka till ett land som plågas av våld och kränkningar mot mänskliga rättigheter, trots rekommendationerna från UNHCR.

Mer än 600 afghaner som tidigare fick uppehållstillstånd för ett år riskerar nu att utvisas.

Irakier från Kurdistan (Kurdiska regionala regeringen, KRG), fick tidigare tillfälliga uppehållstillstånd som nu har gått ut. Många av dessa människor har levt i Sverige i mer än tre år, några så läge som sju år.

Många riskerar att skickas tillbaka med tvång trots UNHCR:s rekommendationer att en individualiserad bedömning måste göras av möjligheterna för personen ifråga att kunna återanpassa sig i det aktuella området.