English

1028 återsända till ett ovisst öde

Finland återsänder fullt medvetet asylsökande som flyr från konfliktdrabbade områden till andra EU-länder där de inte får skydd och där mottagandeförhållandena kan var usla.

I Finland finns i huvudsak två möjligheter till skydd för människor på flykt undan konflikter: antingen skydd i enlighet med flyktingkonventionen eller subsidiär status.

För att erkännas som flykting enligt flyktingkonventionen i Finland krävs i allmänhet att den asylsökande ska bevisa "konkret och individualiserad" förföljelse. I praktiken utesluter detta beviskrav människor som flyr både urskillningslösa och mer riktade former av våld.

Alternativt kan en asylsökande komma ifråga om subsidiärt skydd enligt den finska utlänningslagen om han/hon är "hotad av dödsstraff, tortyr eller annan omänsklig behandling, som kränker den mänskliga värdigheten, eller om han/hon inte kan återvända på grund av en väpnad konflikt eller en naturkatastrof".

För att bli erkänd enligt denna regel måste en asylsökande som flyr från urskillningslöst våld bevisa att han/hon inte kan återvända till hemlandet på grund av en väpnad konflikt. Utlänningslagen definierar väpnad konflikt som inbördeskrig eller annan inre instabilitet då människor kan utsättas för godtyckligt väpnat våld.

Tolkning/praxis

I praktiken har myndigheter i allmänhet inte ansett väpnad konflikt i ursprungslandet som tillräcklig grund för subsidiärt skydd, utan dessutom krävt skäl som personlig förföljelse.

Tröskeln för "väpnad konflikt" har varit mycket hög och tolkningen av lagen för immigrationsdirektoratet och överklagningsinstanserna har inte varit konsekvent med hänsyn till vissa grupper av asylsökande som flyr urskillningslöst våld.

Under 2007 har utvecklingen i Finland dock fått en positiv vändning. Beslutsfattarna har erkänt att det föreligger väpnade konflikter i Somalia och södra och centrala Irak.

Asylsökande från dessa länder har fått subsidiärt skydd. Man utfärdar inte längre det mycket fruktade och kritiserade tillfälliga uppehållstillståndet, kallat B-status, som inte medför några som helst rättigheter. Sådana tillstånd utfärdades mellan 2004 och 2997 till asylsökande från Irak, Afghanistan och Somalia som fått avslag och inte kunde återvända.

Asylsökande från Sri Lanka däremot får däremot fortfarande avslag trots UNHCR:s rekommendationer. Fastän det i Sri Lanka alltjämt råder omfattande stridigheter, osäkerhet och kränkningar av mänskliga rättigheter, blev nästan alla ansökningar om asyl avslagna under första delen av 2007.

Dessutom har en strikt tillämpning av den så kallade Dublinregeln i Finland medfört att mer än var tredje asylsökande, som flyr från urskillningslöst våld, har återsänts till det europeiska land han först anlände till.

De flesta fall förblir okända, men brist på omsorg, dåliga mottagningsförhållanden och även tvångsavvisningar har rapporterats.

Det är vad som möter människor som under andra förhållanden skulle få flykting- eller subsidiärt skydd i Finland, om myndigheterna valde att här behandla asylansökningarna - något de skulle kunna göra av humanitära skäl.

För Finland, som ligger i Europas utkant, har Dublin-regeln blivit ett sätt att komma undan sitt internationella skyddsansvar.

En lucka i skyddet

Människor som flyr från urskillningslöst våld och allvarliga kränkningar kan inte räkna med skydd i Finland. Det blir följden då man först anländer till Finland och sedan antingen måste bevisa att man är personligen förföljd för att kunna erkännas som konventionsflykting, eller att man kan få sitt hemland betraktat som varande i väpnad konflikt för att därmed få subsidiärt skydd.

Alldeles för mycket hänger på vad som definieras som väpnad konflikt och vem som definierar det.

Följaktligen behövs en förändring både i praxis och lagstiftning:

- Dublinregeln bör tillämpas i en anda av skydd

- Tolkningen av den nuvarande främlingslagen (Aliens Act) måste ändras till att också som flyktingar erkänna personer som utsatts för riktat våld på grund av att de tillhör en förföljd grupp, och

- Lagstiftningen måste ändras så att den även omfattar att personer som flyr från urskillningslöst våld och grova människorättsbrott på samma sätt skulle vara i behov av internationellt skydd.

1028 personer återsänds till ett ovisst öde

Under 2006 återsändes på grund härav 817 av 2341 asylsökande till ett ovisst öde till det första land de anlänt till i Europa. Under 2007 har ännu så länge 211 återsänts. Nästan nio av tio lankesiska asylsökande får avslag.

De största grupper som berörs: Afghaner, irakier, somalier, lankeser.